Il Discotto

För Varenda Unge är en blog i kris. Besöksfrekvensen har rasat de senaste dagarna (jag håller koll på er mina små, nu vet jag t o m var ni bor) och jag står här ensam och blottad. Jag vet inte om det beror på Paul Weller, mina tafatta försök till politiska kommentarer, att några av mina annonsörer petat er i ögonen eller bara ren och skär besvikelse. Eftersom jag har en lång och trogen vana att köpa mina kompisar hoppas jag att den här posten ska blidka er och vända den negativa trenden.

Il Discotto var, som jag nämnt i tidigare poster, kanske italo discons allra finaste lilla label. Med legendariska underlablar som Memory Records, Cruisin Records och något missvisande American Disco skapade de euopeisk discohistoria när vi här uppe i norr fortfarande hackade fram stenkakor ur berggrunden. Jag säger Scotch, Baby's Gang, Hipnosis, Koto, Doctor's Cat, Brand Image och Ken Laszlo, och ni säger Okej, vi fattar.

Först ut ger jag er en dam som heter Cynthia. Hon hade platsat i F!na fl!ckor vilken fruntimmervecka som helst, men eftersom vi idag inleder den här djupdykningen i disco-åttans produktioner får det bli så här istället. Springtime är en fantastisk låt. Inledningen skriker Flashdance, Donna Summer och Giorgio Moroder, pianot är gospelhouse fem år innan gospelhousen och Cynthia blöder sig igenom en av de största discorefränger ni hört. Jag älskar det. Och jag älskar Il Discotto så mycket att jag ingått äktenskap och numer alltid bär den här.

Cynthia – Springtime [1984]