The Blow Monkeys var på åttiotalet en nästan lika fantastisk poporkester som The Style Council. Dr Robert släppte ett par nästan lika fantatiska soloalbum som Paul Weller i mitten av nittiotalet. En sak gjorde doktorn däremot bättre, han avrundade åttiotalet med stil och klass när modfathern försökte göra house.
Snabb balearic-test av "La Passionara":
Passar till en solnedgång på baleariska öarna - check.
Innehåller stränginstrument, helst en spansk gitarr - check.
Innehåller spanska - check.
Spelades in mellan 1989 och 1990 (ola!) - check.
Man kan lyssna på den en solig julidag när man vet att det är fest på kvällen (primal!) - check.
The Blow Monkeys - La Passionara (12" version) [RCA, 1989]
Dr Robert.
Det här är Balearerna, eller Baleariska öarna.
3 kommentarer:
även om du inte får mycket respons är din mission uppskattad av mig.
What's this? Försöker du få det att framstå som att Blow Monkeys inte gjorde briljant, dansant house i slutet av nittiotalet, precis som Style Council? "This Is Your Life" och "Wait" (med Kym Mazelle!) var ju inget annat än briljant britpophouse rakt ut på dansgolvet.
Sedan var ju Blow Monkeys alltid mycket bättre än Style Council. "She Was Only a Grocer's Daughter" och "Whoops! There Goes the Neighbourhood" håller ju fortfarande.
Jo, Blow Monkeys GJORDE briljant house. Style Council FÖRSÖKTE med inte fullt lika lyckat resultat.
Blow Monkeys var för övrigt inte alltid bättre än Style Council, in fact så var de det nästan aldrig. Förrutom i slutet av åttiotalet då.
Skicka en kommentar